För att mäta patienters syremättnad, vilket räknas från 0 till 100 procent, använder sjukhus och vårdcentraler sig av pulsoximeter. En pulsoximeter mäter syremättnaden genom att skicka in ljus in i kroppen och analyserar hur mycket av ljuset som absorberas av det syrerika blodet i artärerna.

Pulsoximetern mäter detta genom att två lysdioder sätts på en kroppsdel som kan omslutas, exempelvis ett öra eller tå, men det vanligaste är att dioderna sätts på ett finger. I vissa fall används det en heltäckande mask över mun och näsa, detta ger mer syre.

För vuxna som har välutvecklade lungor eller aldrig har rökt (eller endast rökt väldigt lite) har en syremättnad på runt 90 till 100 procent. För människor som rökt många år av sina liv eller som har underutvecklade eller skadade lungor kommer upp till max 75 till 80 procent. Människor med sådan eller lägre syremättnad får alltid syrgas genom slang till näsan, för att komma upp till det önskvärda 90+ procent.

En pulsoximeter är oftast liten och lätthanterlig nog att även människor utanför vårdyrket kan hantera dem. Det är därför som patienter ibland får ta med sig en maskin hem, så att mättnaden kan kontrolleras varje dag. Oftast är det gamla och riktigt lungsjuka patienter som får ta med sig dem hem. När de sedan inte behövs, lämnas maskinerna tillbaka.